madeleineviberg

Passar på att varna er läsare för ett väldigt personlingt inlägg.

Många kan jag tänka mig har fått en bild av mig, att jag flyttar hela tiden och följer ett mönster där jag hoppar fram och tillbaka mellan diverse saker i livet.
Jobb, bostad, hårfärg, killar, utseendet, ja you name it. 

Mycket av allt hänger ihop med jobbet. Har jag inget jobb kan jag inte ha en egen bostad, utan att få hjälp från annat håll.
Ser jag inte "passande" ut är sannorlikheten liten att jag får de jobb jag vill ha.
Kärleken och min relation till pojkvän och ex är inget jag tänkte ta upp i bloggen, men det svar jag har är att kärleken kan ta oväntade vändnignar och funkar inte alltid ihop med vardagen.
Så har det varit för mig och jag vill inte bli dömd som en golddigger för det.
Självklart kan inte jag gå och säga till folk hur de ska tycka, jag kan bara gå ut med sanningen.

Så tillbaka till det huvudsakliga ämnet om min flytt.
Jag kan inte undanhålla att jag föll pladask för en viss herre, som sorgligt nog bor i Skåne. Ingen Hemlighet.
Frågan var ju då om vi var beredd att satsa på ett förhållande som egentligen från början var ganska utdömt.
Det som avgjorde var att jag var flexibel i och med att jag var arbetslös, jobb kan man söka var som helst.


Under min praktik i Hallsberg kom jag underfund med hur mycket jag verkligen älskar att jobba med hästar, även om jag inte än kan rida som förr, ja det är ryggen som sätter stop för det.
Hästar är inte bara en hobby för mig utan det är en del av min livsstil och det är inget jag kommer sluta med.
Jag har stora mål och drömmar om vad jag vill göra "när jag blir stor", men det är en bit bort, självklart innefattar det hästar.

( När jag var som sämst i ryggen och knappt kunde dammsuga hemma, utan att få vila mellan rummen, hade jag gett upp hoppet.
Jag gick in med tron om att jag aldrig någonsin kommer kunna rida eller som helst hålla igång med hästar runt mig.
Det vetskapen om att jag hade mycket emot mig fick mig att satsa mer och sen har jag min Marie att tacka också som var min inspiration och en push i rätt rikting.
Och gissa vad..
Det funkade, bara man vill så går allt.
Under just den perioden kunde jag inte se hur allt egentligen var, men nu i efterhand har jag kommit långt på min resa.
Det är en lång bit kvar, men tro mig jag är på väg dit jag vill. )

Skåne är ett väldigt stort tillhåll för hästmänniskor och det finns goda möjligheter att knyta många kontakter och få nya erfarenheter. Erfarenheter jag vill ha för att komma ett steg närmre mitt mål.
Så för att ta två flugor i en smäll och våga satsa, så tog jag det beslutet att flytta. 

Jag fick höra innan jag åkte från en nära vän.
"Madde, när ska du börja göra saker för dig själv?"
Det fick mig att fundera och mitt svar var blev.
"Det här gör jag bara för mig själv, för att komma framåt i livet."
Jag hade inte tänkt på att hur mina vänner såg mig innan, men nu vet jag att min fasad var inte lika tät som jag trode.
Jag har slutat att göra saker för andra i första hand, nu tar jag hand om mig själv först.

Så min flytt till Lund var inte bara för kärleken utan även för att nå mitt mål.
Jag kan inte undanhålla att det var tack vare kärleken som jag vågade ta steget mot min framtid.
Hade jag inte något annat som fick mig mot skåne hade jag aldrig vågat. Ja jag erkänner det.

Jag önskar att jag har uttryckt mig så att min mening har kommit ut i det hela och att alla knutar av missförstånd är lösta. Jag kan inte säga annat än att lycka till på eran resa, jag är mitt i min.!