Onsdag.
Mina ben tar kol på mig, de gör så fruktansvärt ont.
Otränad, mycket möjligt, haha men varför erkänna en sån sak.
Det blir en hel del promenerande på jobbet och att göra det i stålhätteskor underlättar inte för fem öre, tungt som fan rent ut sagt.
Men jag har det toppen på jobbet och jag kommer in i det mer och mer för varje dag som går, skönt.
Idag var jag ute och red i skogen, bara jag och Malla, och tro på tusan att det är en massa barn med föräldrar där, mitt i skogen liksom.
Malla började konstra eftersom barnen var väldigt högljudda och sprang omkring.
Så jag sa högt och tydligt till barnen att de skulle sluta skrika för att de skrämmer hästen, som då redan stod på bakbenen, NEJ skriker en unge medans en annan springer mot oss.
Säger till barnet som springer mot oss "Stanna där du är" men han fortsätter springa och jag ryter då till ordentling "STANNA DÄR DU ÄR".
Mamman som hela tiden har stått och tittat på hela baletten säger då i lugnt ton "Albin var gör du..?".
Om jag inte skrikit på det stackars barnet, kunde hela historien slutat riktigt illa, jag riktigt kokade inom mig när jag red där ifrån just för hur oförsiktiga föräldrarna var.
Vilken människa som helst vet att man inte går fram till ett främmande djur (oavsett om den står på bakbenen eller inte..), borde de då inte kunna framföra det till sina barn eller åtminstone ingripa när barnen är i fara?
Jag hade god lust att säga det åt dem också, men jag representerar ett "fint" företag och det enda jag kunde göra var att rida vidare, stortokig.
Nu ska jag ta och duscha av mig allt hästhår och slänga på mig en liter linement.
Sov gott.!
Love M♥
