Kyrkogården.
Efter frokosten bestämmde jag mig för att åka till kykogården och lägga blommor på¨morfars grav, han har ju trots allt namsdag på min födelsedag så några dagar för tidigt men det är ju tanken som räknas.
Fy fan jag trode det skulle gå bättre än vad det gjorde, kunde självklart inte hålla tårarna borta.
Saken är den att när jag bodde i Östersund så va jag sällan ner och hälsade på, jag fick aldrig se honom så dålig som alla säger att han faktiskt var.
I mina ögon var det den pigga glada morfar jag träffade och det är det som gör det så svårt för mig att inse att han skulle gå bort.
Hur som haver så har jag varit där och förhoppningsvis kommer det gå lite lättare nästa gång jag ska dit.
Nu blir det matlagning tills Andersson kommer hem.!
Love M
Minnet av den pigga glada morfar ska du förvalta väl. Jag är helt säker på att det var så han ville att du ska komma ihåg honom. Alway´s remember the good times.
